På torsdagskvällen stod seriens mest långväga gäster för motståndet, Älmhults IF. Matchen spelades en vardagskväll på bortalagets önskemål då spelare i truppen var involverade i bröllopsfirande till helgen.
Älmhult har börjat serien knackigt med endast en poäng inspelade. Dock så har man varit med i samtliga fighter och var värda poäng senast mot Fjärås.
Vi själva kom med ett osande självförtroende efter två raka segrar. Vi var väl medvetna om att bortalaget skulle göra det jobbigt för oss i varje situation i kvällens match.
Älmhult får en kalas-start när man med ett skott, avlossat strax utanför straffområdet, prickskjuter in ledningen lågt till vänster om Robin Andersson.
Vi har svårt att få till några vassa chanser. Ett lite för smalt anfallsspel i kombination med ett fysiskt starkt bortalag gör att vi inte kommer loss.
Ambitionen att sätta högre press på Älmhult ger heller ingen effekt då motståndarna helt enkelt inte bryr sig om hur och när vi sätter in pressen. De skickar en lång boll mot sina forwards som är tuffa att tas med i duellerna. De lösa bollarna som kommer efter första duellen har vi svårt att plocka upp då vi blir väldigt utdragna.
Periodvis så broderar vi ganska fint på centralt mittfält men det blir inte mycket till slutprodukt.
Vi går in till halvtidsvila med ett underläge 0-1. Justeringar görs i positioner på centralt mittfält. Vi pratar om mer bredd i vårt anfallsspel och att vi måste driva upp tempot. Känslan är att Älmhult fått slita hårt och att det kommer bli rädda om sin ledning.
Andra halvlekens första kvart är nog vår bästa period i matchen där vi verkligen trycker ner motståndaren. Vi skapar en hel del hörnor men har svårt att sätta pricken över i. Till slut kommer ändå kvitteringen när Henrik Berg, efter att William Berntsson jobbat fram bollen, prickskjuter lågt till vänster om bortalagets keeper.
Vi gör kort därefter två byten på offensiva spelare för att få in ännu mera spets framåt. Känslan är god att vi ska kunna öka farten och trycka in ytterligare mål.
I stället så ändrar matchen karaktär och vi tappar balansen i vårt spel. I vår iver att avgöra tillställningen så lämnar vi blottor bakåt som sånär ger Älmhult ett ledningsmål.
Med tjugo minuter kvar drar vi på oss en straff när domare Strandberg ser en tröjdragning i samband med en Älmhultshörna. Som tur är har vi Robin Andersson i målet som gör en kalasräddning. Älmhult forcerar in returen men avblåses för offside.
Sista kvarten är det öppna spjäl och långa lag. Vi vill väldigt gärna vinna men tappar kontrollen över tillställningen. Vi skapar nästanlägen men är också nära att åka på säsongens första förlust.
När matchen blåses av efter 94 minuter så visar resultattavlan 1-1.
Summering: Älmhult är svårspelade och följer sin spelide slaviskt. När de dessutom får ett tidigt mål att rida på så blev det jobbigt redan från start. Alla Åsa-spelare sliter föredömligt men detta är en kväll när vi inte riktigt får spelet att stämma. Kanske sitter det lite i huvudet att detta var första matchen när vi gick in med någon form av favoritskap.
Efter våra två fina vinster så höjer man omedvetet ribban och kräver mer spelmässigt. Detta gäller såväl spelare som publik.
Vi är fortfarande obesegrade vilket vi ska vara nöjda med. Det som vi också ska ta med oss, om vi nu inte visste det innan, är att det inte finns några lätta matcher i divison 3.
Nästa vecka väntar dubbla matcher Kristi Himmelfärds helg. På torsdag så väntar bortamatch mot Markaryds IF och på söndagen bortaderby mot IFK Fjärås.
Vi tackar Älmhults IF och domartrion för en tuff drabbning och önskar dem lycka till framöver.
/Thorbjörn Svensson, huvudtränare Åsa IF herr-senior
